Älskade och hatade hus!

Hej vänner!
Oj, vad snabbt helgen sprang iväg men underbar har den varit! Vi har ätit gott, barnen har haft kompisar hemma och Jonas och jag har fixat utomhus (mest Jonas)!

Nu ska jag bjuda på storyn om vårt hus för just nu känner jag mig lite "nykär" i det.
Kärlekssagan började som så att vi bodde i en bostadsrätt på 3 rok i björkhaga och vi var precis färdiga med dess renovering då jag blev gravid med barn nr 2 dvs Neo.
Medans jag oroade mig för nattsömn och dylikt så började min kära man oroa sig för hur vi skulle få plats...
Jag tyckte vi kunde bo kvar i vår mysiga trea i ett par år för att så vitt jag visste och vet tar inte en baby så mycket plats men när en tanke föds i min mans huvud så är det bara att hänga på!
Så vi började kolla runt på hus både i stan och faktiskt lite utanför. När Neo var sex veckor gammal och Tindra 2,5 år så gick vi på visning på ett fallfärdigt hus centralt norr.
Eftersom huset var fallfärdigt så var det även billigt och billiga hus drar till sig många spekulanter. Så där gick vi i huset och nästan minglade lite för det var många ansikten som man kände igen.
När vi gick runt i huset så kände jag bara fy! Fult hus, det var en konstig planlösning,tapeter och golv från 60-talet, trasiga fönsterrutor, skitigt och trångt rosa badrum och ett kök som var heeemskt! Inget hus för mig med andra ord!

När vi satte oss i bilen var min man lyrisk och sa att det huset ska vi ha!! Han pratade om att riva vägar, höja taket och målade upp en fantastisk bild.
Och jag var bara för trött för att säga nej...
Sedan började helvetet... jag vet att det är ett starkt och ett fult ord men så kändes det första året med vårt hus som jag numera älskar.
Att ha två småbarn är ingenting mot vad huset har tagit i tid och pengar och ork!
Jonas dubbelarbetade under ngra månader med vårt hus och heltidsarbete för vi hade som mål att blåsa ut allt på en våning innan vi flyttade in. På tre månader tappade Jonas 10 kg och jag såg lätt anorektiskt ut men så flyttade vi in.
Orken var slut och vi pausade lite men sedan började vi titta på utsidan som var bestod av grönmålade asbetsplattor och insåg att det gick inte. Så Jonas rev bort dem och klädde utsidan med trä. När utsidan blev fin såg vi att även taket behövde göras om och det är vårt projekt nu (som snart är klar)!

Nu när barnen är större ser jag nästan fram emot att ta tag i vår källare som kommer att få ett stort och härligt badrum, allrum/lekrum, en pub(Jonas dröm) och ett dressingroom(min dröm). Men, men vägen ditt har varit lång...
Jag har haft en så otrolig hat/kärlek till vårt hus och många gånger sagt till Jonas att vi ska sälja det och sätta oss i en hyreslägenhet.
Men samtidigt så är jag så kär i mitt lilla älskade hus som vi har format med kärlek.
Men att få barn är ingenting emot att renovera ett hus tänk på det om du går i köpa rustningshus tankar=).

Ha en fin dag!
Kramar Sofia